1797-183 Charles-Emile-Callande de Champmartin (Bourges, 1797 -Paris,1883) was a French painter. His numerous portraits, historical and religious pictures were very popular.  Related Paintings of charles emile callande :. | tete d' oriental dite mustapha | mazeppa | le gibet | monmane de l' envie | jockey montant un cheval de course |
Related Artists:
WERTINGER, Hans
German painter (b. 1465, Landshut, d. 1533, Landshut) German painter and woodcutter. An artist as ambitious as Lucas Cranach I, he became one of Germany's first accredited court painters, working for the Dukes of Landshut in the triangular area defined by Ingolstadt, Straubing and Munich. The son of a functionary working for the Dukes, he was probably first taught by a certain Sigmund Gleism?ller (c. 1449-1511). Hans Mair (Mair von Landshut), who had come from Augsburg and had settled in Landshut, seems to have prompted him to work as a journeyman in Augsburg. His acquisition of citizen's rights in Landshut in 1491 suggests he was a master by that date. Mair seemingly procured him a series of commissions between 1497 and 1499 from Prince Bishop Philipp of Freising (1480-1541). The only work to survive from this period, however, is the large panel of the Life of St Sigismund (1498) in Freising Cathedral. It retains the deep tones associated with Augsburg painting, and its shape, with a pointed arch at the top, must also have been developed in Augsburg. As in Mair's work, several scenes are assembled in the arch and the side sections, creating a cramped Late Gothic framing architecture,
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .
Ernst Meisel
painted Gretchen beim Kirchgang in 1894